I lördags var det tävling i Kalmar med Hisse.

Han var pigg och lite springig men hoppade mkt bra på framhoppningen inför 120 och väl inne på banan var det ungefär samma känsla. Felfritt i grunden med bra språng och i omhoppningen rev han två stycken som egentligen var onödiga pga av att han först blev lite taggad och springig, sedan tappade han drivet i svängen och tappade distansen helt enkelt. Det blev dock en placering ändå på 8 fel? 

I 130 som jag skulle säga är den svåraste jag har ridit kanske men ändå en utmaning som jag gärna tar mig an.

Det var egentligen exakt samma fel i denna klassen där första rivet var han lite snabb i språnget och petar ner medan det andra rivet tappade han bjudningen och den planerade distansen inte gick att genomföra. 

Annars kan jag inte klaga alls men måste få ordning på galoppen och rytmen, för mig är galoppen den absolut viktigaste att ha med när man ska hoppa. 

Jag är inte den som klagar på banor och banbyggare för är jag inte nöjd med rundan så kan jag bara skylla på mig själv, inte banbyggaren. 

Dock finns det banbyggare som kan bygga tekniska och stora banor men samtidigt ge ryttarna en chans att kunna rida i en bra rytm genom hela banan, sedan är det upp till ryttaren att fixa resten. 

Detta tyckte jag inte riktigt att det blev nu i Kalmar. 

I 130 så stod första hindret långt upp vid kortsidan där det stod höbalar, målskärmar mm så en riktigt kort och knepig anridning där, sedan ner till hinder nr 2 som var ca 70 meter ända ner till andra kortsidan, hinder nr 3 kort anridning från kortsidan in på en oxer-räcke kombination, nr 4 där det var ett märkligt avstånd som inte så många förstod sig på, nr 5 kort anridning på en stor oxer för att sedan rida ner på nr 6 en lång lång distans där det också var ett märkligt avstånd, nr 7 en kort anridning på en stor oxer, nr 8 banansväng in på kombination, nr 9 kort anridning på ett smalt räcke för att sedan avsluta på sista hindret 70 meter längst ner på andra sidan ridhuset på en stor oxer. 

Det var endast en nolla i denna klassen, kanske finns en anledning till det? 

Nu går vi vidare till söndagens hoppning på Ronnebys fina anläggning med Copernicus.

I 1m hittade jag äntligen känslan som jag har letat efter. Hade kunnat hoppa banan om och om igen, så härlig känsla!

I 110 var det en precis likadan runda med samma rytm i galoppen.

När rytmen i galoppen sitter så rider jag på bra lägen och hästen får chansen att hoppa sina språng rätt med några lyror. 

Blir spännande att se vad detta bär :)